Välkommen!

Välkommen!

onsdag 19 juni 2013

Silverhopes historia del 2

                                                                               DEL 2
- Vad du är snabb pappa! ropade Silverhope glatt. Fire skrattade och hoppade och stegrade och Silverhope försökte med hoppa. Angel tittade på de och uppskattade att hennes son lekte med sin far. Ett Engelskt fullblod som var en vakt stog på en kulle och gnäggade en varning ut över flocken. Fire uppfattade varningen och ropade till alla:- Människor kommer! Ston, föl och hingstar kom till mig och fly!
Alla hästar sprang mot Fire och Fire sprang mot Firegrovs skogar. Angel var längst bak och Silverhope galopperade i full hast. Men han ramlade. Fire märkte att han föll och galopperade ditt. Han nosade på honom och sen böjde han sig ner och lyfte upp honom på ryggen. Människorna hade lasson och ropade:- Yeeeeeeeeha!
De galopperade och sen var de i skogarna. Men det var en stor bergsväg som omringade en dal så de var fast. Hingstarna stog längst fram medan stona var med sina föl. Då kom det en flicka, en människoflicka. Hon hade nötbrunt hår och blå ögon. På kroppen hade hon en skinjacka, ett par rödsvarta ridbyxor, vita stövlar och en blå hatt. Hon ställde sig framför flocken och tog upp händerna och skrek:- Sluta! Det här är ett naturresarvat! Och några av dessa hästar är Jorviksfullblod!
Jägarna tittade argt på henne och gick sedan tillbaka i skritt på sina hästar. Flickan vände sig om och Fire gick fram till flickan och bugade sig sedan travade flocken iväg. De travade till Erwindfälten och betade. Det började bli sent och det var stjärnor på himlen. Angel la sig ner och Silverhope la sig brevid henne medans Fire la sig ner brevid Angel. Efter några timmar vaknade Silverhope och tittade upp mot himlen.
- Vad vacker, sa han för sig själv. Angel hade hört Silverhope prata så hon reste sig upp och gick till sin son.
- Gillar du himlen Silverhope? frågade hon sin son. Han nickade och sa:- Mamma, får jag gå till den där flickan som hjälpte oss, jag menar för hon var ju snäll.
Angel funderade och nickade och sa:- Imorgon kanske. FORTSÄTTNING FÖLJER...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar